Sara i Tanzania

vaknar till av ett gupp, kollar ut med trötta ögon, ute på fältet står det två masajer o kissar o lite längre bort går det en zebra hjord, jag är på bussen mellan arusha o nzega.

igår klockan 10 över 5 kommer upendo o hämtar mig. han ber så mycket om ursäkt att han är sen, inte har jag tänkt på det, jag är ju i afrika så vad är 10 minuter? han säger att jag inte ska oroa mig för att vi kommer att hinna iaf, känns mer som om han försöker övertala sig själv mer än mig, för jag är inte ett dugg orolig. han är väldigt stressad märker jag eftersom jag aldrig har åkt så snabbt mellan ngramtoni o arusha, han säger att jag inte behöver oroa mig för att han kör snabbt, det gör jag inte, jag tycker att det är härligt att äntligen få åka bil med fart i. vi kommer fram till stationen men vart är bussen? upendo vill inte lämna mig innan jag sitter på bussen så han ger sig ut på jakt efter den. men bussbolaget jag har bokat biljetten hos har ingen buss som går den tiden som det står på biljetten. o när upendo kollar lite närmare på biljetten så är det inte ens rätt biljett jag har, han fixar in mig på en annan buss, där jag betalar 10000tsh för att dom ska ha koll på mitt bagage. men efter några minuter säger dom till mig att komma. jag får hoppa in i en annan buss precis innan den lämnar stationen, men jag tvingade en man att ta fram mitt bagage så jag får med mig det iaf. så efter att ha blivit av med 10000tsh o betalat 30000tsh för en buss jag inte åker med o sitter nu p åen buss som är billigare(upendo såg till att jag inte behövde betala för den biljetten) o betydligt dåligare ger jag mig iväg.
jag sitter långt bak, dåligt, hoppar mycket mer där. bussen är uppbyg så att man sitter 3 på ena sidan o 2 på andra sidan gången, detta innebär att det är TRÅNGT. o det blir inte mindre trångt av att sitta mellan 2 män av inte den så smärta sorten var av ena är militär o tar upp plats, o det rä ca 30cm till sättet framför fån mitt sätte, alltå ingen plats alls att röra benen på. men det kunde väl ha varit värre. resan tog 12timmar, under dessa timmar hinns det med mycket, rumpan hinner bli  platt, bussen hinner börja ryka efter att ha flöggit i gupp (över 22 bil är dålig grusväg med mycket gupp som chuffören inte ville se!), i katesh blev vi kvar för en stund då mekanier försökte lista ut problemet, bussen hinner bli genomsökt av polis 2gånger, jag hinner bli utbjuden på lunch av en ung kille som pratade om vårt bröllop, tackade snällt nej till det erbjudandet(båda erbjudandena!), tappa ut godispåsen man köpt med sig på golvet. men det kanske finns någon charm med det oxå....någonstans..eller inte!
men jag kom iaf fram hel o det är jag tacksam över. jag kommer inte åka denna sträcka mer så länge asfalten lyser med sin frånvaro, never ever!
jag befinner mig just nu hemma hos hanna o markku i deras hus som ligger där svenska skolan tidigare var här i tanzania. jag har hört mycket om detta ställe från olika missionärer så det rä roligt att se det. imorgon sak vi bege oss till toba eller något liknande heter det, där ska vi va tills på söndag om jag fattat det rätt. vet inte vad vi ska göra där, vet ingenting om stället mer än att det är jordgolv o ingen lyx i huset vi ska bo. si internet kommer jag nog inte att ha tillgång till. så vi hörs om en vecka då jag är tillbaka, vet heller inte hur länge min mobil kommer att ha batterier, eller om jag kommer att ha täcktning alls.. men men.. ta hand om er så länge så hörs vi senare!