Sara i Tanzania

idag åkte lovisa tillbaka till afrikast andra kust, saknar henne redan. snacka om att man har gått mycket under tiden hon var här. i onsdags hade vi en heldag på stan, o då gick vi väldigt mycket plus att på kvällen gick vi upp till hanna o janne. det är inte långt med den är enbart uppförs. i fredags gick vi upp på kilimamto(eller nått sånt heter de, en liten krater som ligger några kilometer bort, jag gick upp för 4e gången så jag tror att jag är nöjd nu...) sen traskade vi vidare till hectors hus som ligger ytterligare någon kiliomet bort. sen var det så i lördags när vi vart hämtade klockan 7 för att ta oss till moshi för att klättra på kilimanjaro. jo vi klättrade visst på berget, inte till toppen men på berget var vi o klättrade. där gick vi o gick vi. jag trodde att jag skulle vilja klättra uppför berget ända upp. men jag ångrat mig. jag tycker inte om att gå i naturen. dels för att jag tror att alla rötter är ormar så jag går o kollar ner i backen hela tiden för att inte trampa på dom(man kan inte lita på guieden att det inte finns ormar.. det är ju inte som om dom har koll på hela skogen!). sen snubblar jag ju på precis allt. inte så att jag faller ända ner till marken. men jag slår ju fötterna i alla stenar o rötter som ligge ivägen, plus att jag trampade snet flera gånger. nä att åka bil är ju mycket bättre. man sitter förhoppningsvist bekvämt o så kan man kolla på saker i lugn o ro utan va rädd att en orm ska falla ner på en. så om det ska bli att nå till toppen på något berg så är det helikopter som gäller för min del. men vi hade iaf en rolig guied, han har jobbat på berget i 20år men slutat att gå till toppen, det vart för tråkigt. han hade en hel del roliga historier att berätta. tex att dom jobbigaste människorna att gå upp med är japaner, det var faktiskt en som dog en gång när han gik med några. för han vägrade att lyssna, denna historian tillhörde inte till dom roliga kanske jag ska tillägga...
på andra sidan vägen från stationen(nu pratar jag om här jag bor, om ni inte hängde med på det) finns det en stor åker. o den skulle vi gå runt för att kolla på solnergången o få en liten promenad. men solen gick ju inte ner när vi gick runt den utan stannade bakom några moln. men precis innan vi skulle gå tillbaka in på stationen så kom solen fram för att ge oss en underbar solnergång. men elin ville inte ta ett varv till runt åker så jag o lovisa fick traska själva. o vilken solnedgång vi fick. vi satte oss i gräset, försökte unvika alla olika sorters djurbajs o kollade på alla olika färger som himlen lyste upp i o hälsade på alla människor som var på väg hem från marknaden med åsnorna. sen kom det en man som mådde lite för bra tror jag.. han pratade lite väl osamanhängande o skulle klappa oss på huvudet helatiden, dra mig i hästsvansen o så stampade han på lovisas stakar fot.. ja hon kanske inte fick den trevligaste upplevelsen av masajer.. men jag sa att dom flesta är trevligare än så, hoppas att hon inte dömer alla efter honom....