Sara i Tanzania

förra veckan så skulle jag ta en dalladalla från kyrkan o hem till hectors hus. det var jag o alla masajkvinnorna som blev inpackade i dalladallan. väldigtttrevliga kvinnor var det. vi pratade lite så mycket jag fattade o som fattade mig. vi har märkt av att människorna här är väldigt hjälpsama. förklarar hur saker går till o hjälper oss att fatta i allmänt vad i ska göra o när. så dessa kvinnor bestämde sig för att hjälpa mig tt komma av på rätt ställe även då om inte visste var jag skulle o jag har inen anning om vad området vid hectors heter. först försökte dom att få mig att gå av vid radion då man kör förbi påvägen ut till hectors. jag sa, nä här ska jag inte av o dom lät mig sitta kvar. men sen kom vi till ett sälle där dom tyckte absolut att det var dags att gå av(till er som vet hur det ser ut här, jag tror att det är någonslags kvarni ett skjul o uppe på kullen ligger en kyrka när hectors, DÄR). jag sa än en gång att det inte alls var dags för mig att gå av. men om det är något jag är rädd för så är det arga masajkvinnor eller ja.. arga masajer överhuvudtaget. för att istället skrika på swahili där jag kanske kan fatta 3 ord emallan åt så fattar jag ju inget när dom skrika på kimasaj, detta gurglande o rullande språk(nej dom pratar inte klickspråket dom heller). det ända jag kan på det språket är 2 sätt att säga hej o svara o nästan säga tack. har även kunnat säga giraff me glömt det helt. men inget av dessa ord sades i meningarna, det är dags för dig att gå av nu fattar inte du det, eller vad dom nu sa. så jag vågade inget annat n att betala o gå resten av vägen hem som visserligen inte är lång men ändå.

idag bestämde jag o elin att vi skulle ta en promenad hem från kyrkan. vi köpte med oss en annanas som vi snart ska äta upp o påvägen kom vi på att det är npg dags att lära sig att bära saker på huvudet. o som ni vet så är det söndag idag o det innebär marknad här. så påvägen hem möte vi massor av människor som skulle dit. man får ju alltid mycket uppmärksamhet när man är ute o går som vit här. man får ännu mer när man är vit o försöker balansera en annanas på huvudet. men jag måste säga att jag gjorde det bra. kundet gå några steg då o då utan att hålla i den. så snart kanske jag kan gå med resten av kvinnorna med saker på huvudet. 


igår var det sista dagen i kyrkan med barnen. jag har haft väldigt roligt med dom o kommer sakna dom för aldrig har jag fått så goa kramar så jag har fått av dessa barn. 
det blev lekdag o dom små blev ner sprugna o fattade inte reglerna så jag kom på en egen lek till dom. man höll varandra i händerna o hoppade i sidleds runt runt. detta uppskattades väldigt mycket av dom små  så i en halvtimme hoppade jag o små barnen runt, ibland behver det inte vara så krångligt för att det ska vara roligt. 
i mitt försök att fatta vad dom säger har jag kommit på något smart. jag lär dom svenska! å igår lärde jag några av barnen att sjunga, min far han har 3 bråkiga små grisar, en svart, en  blå o ensom han inte vissar. duktiga var dom,så snart kanske hela tanzania pratar svenska o jag har lyckats!