det är inte jag, det är du

jag älskade dig, försvarade dina brister o fel. folk klagade o skrattade åt dig, jag sa att du var unik o charmig, jag försökte vårada dig så gott jag kunde o hade vetskap till. men när jag behövde dig som mest svek du mig. nu får du stå där o skämmas. jag vill inte ha dig längre du förstörde min dag! jag saknar mammas o pappas SAAB!

idag lämnade mina syskon mig kvar här i tanzania efter 2 underbara veckor. jag älskar mina syskon för er som har missat det. eftersom jag vet att vi är i afrika så sa jag att det är nog bäst att vi åker vid halv ett redan. deras plan skulle gå 15.50 o det tar ca 1 timme till flygplatsen. när vi är vid den sista infarten till arusha ringer min telefon. det är flygplatsen som undrar vart hanna, david o sanna är. planet har flyttats till 13.30! hur har dom mitt numer? jo, jag sa många gånger o tydligt till mina syskon att ta med adressen till mitt hus för att skriva på pappret för att få visum. tar mina syskon med någon adress? näpp, men dom lyckas att övertala tullen att mitt telefon numer räcker. okej! nu har jag jätte bråttom. våran bil är inte känd för att gå snabbt, den låter värre än en taktor o alla däcken är dåliga. jag känner mig inte säker i den längre. jag kör o kör o ber. pang!! ett däck exploderar! vårat domkarft är trasigt vad gör vi? som tur är bor vi i tanzania. vilket innebär att när det är problem så stannar folk o hjälper till. vi övertalar en man att köra hanna,sanna o david till flyget för en hög summa pengar. dom åker iväg, kvar står jag o elin med en skitbil o några killar som ska hjälpa oss. dom åker, jag står kvar, tårarna rinner, elin försöker trösta jag är ledsen, förstörd, känner mig övergiven, varför kan ni inte stanna? jag hatar våran bil. jag vill aldrig mer köra den. jag hatar den! det är slut, jag vill ha våran fina SAAB. den skulle inte överge mig vid vägkanten med punka när mina syskon ska fara. flygplatsen ringde o ringde vi övertalade dom att dom snart skulle vara där. hanna ringer, bilen som skulle köra dom har gått sönder o dom måste leta efter en taxi. jag gråter, elin säger till flygplatsen att dom är framme snart. vi väntar våran bil blir lagad av killarna(tack!) jag hatar bilen. dom ringer o säger att dom måste låta planet flyga iväg, vi säger jaha, kan ni fixa in dom på ett annat flyg? hanna ringer, jag kan inte prata för vi ska lyfta! dom hann, jag vet inte hur. jag är arg o ledsen. jag o elin åker o köper en stor låda glass. jag tröst äter. är fortfarande ledsen. bilen är parkerad utanför huset o jag vill inte köra den mer.

Kommentarer
Postat av: robert

Det verkar som luften gått ur er också. Förstår att det inte är roligt. Sov på saken till imorgon. En ny dag, skapar nya möjligheter. God bless.

2010-01-25 @ 18:43:30
Postat av: Anncatrin

kramar om

2010-01-25 @ 19:17:30
Postat av: Helen

Hej Sara!

Vet ej om det är rätt tillfälle att skriva det här nu när Hanna och David precis åkt. Vi längtar efter dej!! Massor!!! Axel frågar efter dej i stort sett varje dag! Han säger "Var är sara?" jag säger "det vet du Axel" han säger "hon är i afrika, det är långt bort" "När kommer hon hem?" Jag svarar "det vet du också" "Till sommaren" "Hon åker flygplan!, sitter hon långt bak eller fram?" och så matar det på... Vi pratar om att du kommer till skolavslutningen och han undrar om du kommer när han fyller år!!

Goseprinsen blir större och större!!

Ta nu hand om dej!!

Många kramar från Helen, Axel och Nils

2010-01-26 @ 14:36:32
Postat av: Eva-M.... grannen

Oj-oj-oj. Det är spännande att läsa-jag håller andan-först Zanzibar o sen bilkrångel..du är härlig..älskar dej.Kramar

2010-01-26 @ 22:35:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0