Sara i Tanzania

ligger framför datorn o försöker hålla mig uppdaterad på vad som händer i hockeyn. blir så irritera när jag inte kan se matcherna. men jag får väl försöka att klara mig ändå..

idag var det än en gång dags att knalla ut i byn på en by grupp. idag kallade dom mig för mamma! det är väldigt repektfullt att vara mamma i den här kulturen så jag borde bli glad. men nu är ju saken den att jag inte har några barn o anser att jag är för ung för att va mamma, så kalla mig inte för de! men det sa jag ju naturligtvis inte, jag log så snällt så.
jag dansade lite masajshake idag. detta kallar jag dansen när man skakar axlarna o hoppar samtidigt o försöker hacka hela rörelsen på något sätt. dom blev lite imponerade ska jag tala om. helt vilse i trägården var jag inte. på vägen hem från gruppen såg jag en påkörd orm o vandrade igenom majsfält under den stekande afrikanska solen. såg faktiskt ett annat dött djur på morgonen oxå, såg ut som en iller eller nåt likande. gick inte så nära för det stank om de o var bombaderat med flugor.

nu ikväll har jag o elin(jacke är på zanzibar med sin familj) tillsammans med vår finska vän o den kinesiska nya zealändaren varit på bio. invictus heter filmen vi såg, SÅ BRA! handlar om hur nelson mandela fick hela sydafrika att heja på sitt land tillsammans. jag började gråta, inte för att det var sorglig utan för att jag kom o tänka på hur fantastik nelson mandela är. han satt fängslad, jag vet inte hur många år o på olika ställen. men när han kommer till makten så säger han att det är dags att förlåta o börja om på nytt. hu gjorde han? fatta vilken kärlek han måste ha för att klara nåt sånt. han är bland dom häftigaste personerna jag vet, o han borde få nobels freds pris varje år!