mäkta stolt!
imorrn far anton tillbaka till vårat underbara svealand uppe i norr. jag kommer att sakna denna man något väldans mycket. vårat hus kommer att bli väldigt tomt efter honom. under hans månader här så har han bland annat hjälpt till att bygg ett hus till en liten masajkvinna ute i meserani. så idag skulle han visa sin far, 2kompisar plus deras far (som är här o hälsar på) huset han byggt. o eftersom jag inte ha sett det klart bestämde jag mig för att åka med o försöka umgås så mycket som möjligt med anton innan han åker. på vägen dit åker man förbi snake park! anton o hans far älskar dessa krälande kräk så det blev ett stop där, för andra gången betalar jag för att se dessa vidtroga skapelser. mne nu ska ni få höra vad som hände. anton fick hålla i en orm. han tyckte naturligtvis att jag skulle klappa den.. han lovade att hålla i huvudet så inget skulle hända, ibland kan man inte riktigt lita på anton men hans fader sa att om han gör nåt så åker han på stryk! anton höll i ormen o tillsammans med antons far gick jag fram o rörde den lite snabbt. stannade kvar en stund o klappade lite till. gissa om jag är stolt! första gången i mitt liv jag vågar röra en orm. hur modig är inte jag?!
sen for vi vidare ut till hyddor,dammet o FLUGORNA. jag har vant mig vid att ha flygor överallt. men sen finns det dom som inte är så vana vid de. som dom 2 kompisarna, jag tror att dom hade det lite tufft. plus att deras magar är i ett mindre bra skick än vad dom brukar vara. sen var det nog den varmaste dagen hittils o det gjorde ju inte saken bättre. så när vi satt o åt så såg man hur oron var stor över alla bakterier som kommer att attackera deras magar. flugorna flög ner i maten o drickan o dom ojade sig o viftade som det vildaste. där satt jag, mitt i allt. o bara skrattade o kände mig för andra gånegn stolt, jag klarar nu av allt detta utan att bryta ihop, få panik eller bry mig så speciellt mycket. jag tror att det bor en liten tanzanian i mig, eller ja.. jag kanske helt enkelt har vant mig vid livet här. vem vet?
sen for vi vidare ut till hyddor,dammet o FLUGORNA. jag har vant mig vid att ha flygor överallt. men sen finns det dom som inte är så vana vid de. som dom 2 kompisarna, jag tror att dom hade det lite tufft. plus att deras magar är i ett mindre bra skick än vad dom brukar vara. sen var det nog den varmaste dagen hittils o det gjorde ju inte saken bättre. så när vi satt o åt så såg man hur oron var stor över alla bakterier som kommer att attackera deras magar. flugorna flög ner i maten o drickan o dom ojade sig o viftade som det vildaste. där satt jag, mitt i allt. o bara skrattade o kände mig för andra gånegn stolt, jag klarar nu av allt detta utan att bryta ihop, få panik eller bry mig så speciellt mycket. jag tror att det bor en liten tanzanian i mig, eller ja.. jag kanske helt enkelt har vant mig vid livet här. vem vet?
Kommentarer
Postat av: Mamma
Du är verkligen modig, jag blir alldeles knäsvag bara jag läser om det. Kram
Postat av: robert
Det var imponerande att du inte slingra dej ur den situationen. Jag förstår att han gjorde skäl för namnet och slog an tonen. Jag förstår att du stod på bra Mark 16:18.
Postat av: Eva-M grannen
Häftigt att läsa,jag skulle aldrig för mitt liv ta tex på en spindel,,.Ja. du har hört om all snö här-vem vet snögubben kanske står kvar tills du kommer hem.Snökram-kan behövas i värmen..
Trackback
