Sara i Tanzania

stående ovationer, glädje skrik, applåder, I love you sara! så går det till när man kommer in till den klassen som jag var i förra veckan o även igår. vad gör ajg då för att förtjänad detta mottagande? jo, jag sitter på en stol undertiden läraren har religion, klappar med lite då o då när alla andra gör det, ber i ca 30sek när lektionen är slut o stannar för att hälsa på alla barnen som vill hälsa på mig. ibland så behöver man visst inte göra så mycket för att bli poppis här.

imorrn så ska gänget åka till snake park(ska försöka ta kort på dom så att ni får se mina nya vänner) o på nått sätt har dom lyckats övertala mig att följa med till snake park. emanuel satt i morse o försökte berätta att det finns mycket annat att kolla på där. så när alla andra kollar på ormar så kan ju jag kolla på dom 5 kamelerna som finns där. hmmm... låter ju inte så där super kul. men jag tror att själva resan blir rolig för att det kan bara bli komiskt att vara på äventyr med våra vänner.

något annat som dom tycker är komiskt är min aptit. dom kommenterar gladligen hur lite jag äter varje gång vi ska äta. äter jag då lite? nä det är ju det jag inte gör. men jag kan inte hjälpa att i deras ögon så är en djupskål överfull med ris plus köttgryta plus spenatblandnig en normal portion. sen när åt man en djuptalrik ris hemma? jag har då aldrig gjort det. så mätt blir jag, o lämnar jag gör oxå tyvärr. jag skäms varje gång jag gör det o är lycklig varje gång jag får ta maten själv så jag vet att jag äter upp allt. men jag hoppas att vännerna lär sig snart att inte ge mig så mycket varje gång, hoppas går alltid!

om detta är sista gången jag lyckas formelare något på denna blogg så ha det bra, lyckas jag överleva o klara mig utan större psykiska samanbrott efter morgondagens orm möten så hörs vi snart igen!



over and out