Sara i Tanzania

igår satt vi i kyrkan efter mötet för att vänta på josef(andra pastoren) som vi skulle följa med hem för att äta, mycket god mat bjöds det på!
undertiden vi satt där i bänken så berättade jag att jag har kommit på ett skit bra namn, om jag mot alla förmodan skulle få en son(vill ju inte ha barn har jag ju bestämmt mig för). i alla fall, skulle jag få en son så  skulle han heta phenix(obs, engelskt uttal!). så vi kom in på att prata just om fågeln fenix. jag funderade på när det var den började brinna. om det var när den flög elller hur det nu var. elin o anton berättade att när den dör så brinner den o födds pånytt genom askan. detta fick mig att börja tänka... hmm,,, men om dom alltid återuppstår hur dör dom då? - anton, det är ju det som är poängen sara, dom dör aldrig! -...hmm.. men då måste det ju finns hur många såna fåglar som helst om dom aldrig dör!
det var nu anton kollade länge på mig o sa, sara du vet att dom inte finns på riktigt va?
detta kom som en chok! fenix fågeln finns inte på riktgt. har alltid trott detta. jag trodde att den bode i sahara, men icke. jag kunde inte helt tro på dom så när jag kom hem så googlade jag på det. o det är sant, det är bara en påhittat fågel. det känns som om något saknas nu i mig o min omgivning, en hel art har dött. ibland är livet tufft här nere!

 en icke verklig fenix,, för dom finns inte.




igår öste regnet ner. jag o anton åkte in till arusha på kvällen för att unna oss lite gott att äta. o det var inte vägar vi körde på utan sjöar vi åkte båtbil på. spännande var det när anton tog över körningen. så när vi kommer till arusha är det snustorrt. inte en droppe regn hade fallit där. det är konstigt det där med väder ibland.

elin fick ett telefonsamtal av robert som sa att dom är i tanzania o fått punka, välkomen hit! sen skickade han ett sms o skrev att godiset var uppkäkat. då hälsade jag att dom kunde åka hem o komma tillbaka när dom köpt nytt! fast det är inte bara därför som jag är glad att dom kommer, det ska bli så kul att få träffa dom o efter förra veckans hemlängtan så känns det lite bra att få se lite folk man känner hemifrån!