Sara i Tanzania

.. att robert o glenn fortfarande lever o att tanzania tillåter att svenska skolan får finnas kvar i detta land(eller jag vet inte om den fortfarnade gör det om jag ska vara ärlig..)! 
2veckor har gått sen dom kom hit gubbarna o idag ska dom åka hem. även om jag inte har orkat vara med på allt så har det varit otroligt roligt att ha dom här. glenn o robert har så roliga o knäppa historier från alla deras år i detta land. dom skrattar åt hur otroligt rädda afrikanerna är för djur o då speciellt lejon. dom behöver man ju inte vara rädd för, om det kommer ett ska man vara lugn o kolla den i ögonen. men om det är en leopard ska man unvika ögonkontakt. det är ju ett under att dom lever! om ni får ett tillfälle att höra på historier från tanzania från robert o glenn, ta chansen ni kommer inte att ångra er!
eftersom jag är rädd för dom flesta djuren så har jag kommit fram till att jag är nog lite av en afrikan iaf. o det känns skönt att det inte bara jag som är rädd i detta land. jag tror till o med att jag är modigare än tanzanianerna själva.. eller kanske inte..
glenn som man skulle kunna tro är godheten själv med alltid gott humör kan man inte lita på en sekund. hans standard fras är, nä jag bara skoja. palle o bengt går på det mesta o det är väldigt roligt att se o höra. men han har mer ondska i sig. han säger saker till afrikanerna hela tiden om en som man sen inte kan ställa till rätta eftersom jag inte kan säga det på swahili. men man har fått många skratt!
 men om 5 timmar ska vi vinka av dom då bussen kommer o ska ta dom till nairobi för att flyga hem. längtar väldigt mycket till januari o nästa besök.


jakob klarade sig ända upp till toppen på kilimanjaro o jan kom till 5200m.ö.h det är väldigt bra gjort. dom kommer tillbaka hem idag o imorrn åker jan hem igen. ska bli spännande att höra vad dom har att berätta från klättringen.


varken jag,elin eller anton har haft någon matlust på nästan en vecka. robert tror att det är tabletterna som spökar o säger att det är viktigt att äta ändå. vi försöker men när man nästan bar ablir äcklad av maten så är det inte lätt. jag har fyra dagar kvar att äta mina tabletter så jag hoppas att matlusten snart kommer tillbaka. för man orkar ju inte göra något när man inte har någon energi i kroppen. en ondcirkel det där!