Sara i Tanzania

häromdan var vi ju ut för att dela ut mat. efter detta åkte vi hem o jag tjatade om hur hungrig jag var o lagade pasta o köttfärssås o åt som ingenting. men nu efteråt så fattar jag inte hur jag tänkte. jag hade precis varit ute i en by där folk lider för dom inte har mat, jag klagar för att jag är hungrig åker hem o äter hur mycket som helst plus att jag äter annat smått o gott efter maten. är jag totalt kännslokall eller har jag väldigt hög överlevanads instinkt? jag vet att jag måste äta annars så är det ju en till som svälter o vem blir gladare för det? men att jag bara kunde åka hem o äta som ingenting. är väldigt arg på mig själv för detta.

idag ska vi på bröllop, tror vi. det är antons handledares frus syster, igen,, tror vi, som ska gifta sig. klockan 14 är det men vi vet inte riktigt vart. det vi vet är att det ska vara i en kyrka inne i arusha. om arusha hade varit en mindre stad med bara en kyrka så skulle det ju vara lätt att hitta. men nu är sanningen en annan. jag o elin hittade iaf en teservis som vi ska ge i present. har slagit in den väldigt fint, tror till o med att mina forna arbetskamrater på önska skulle varit stolta över inslaget.

nä nu är det dags för frukost. nu gjorde jag det igen! ärligt, jag måste ha en rejäl överlevnads instinkt!